Pizzerian mitt i byn – och Ica Maxi…

By on 26 February 2018
Skärmklipp

Han är 54, företaget 55 och han har funnits i det 25 år.
Det är lugnt.
I alla fall så länge pizzerian är kvar.
För ska man tro Mikael Norling, Ica-handlare i Karlskoga, så är det när den försvinner som man ska bli orolig.

Det är förstås en händelse som ser ut som en tanke – att just Mikael Norling drar parallellen till pizzerian när vi sätter oss på övervåningen på Ica Maxi i Karlskoga.
– Jag brukar tänka på det när vi är i Sälen, säger Mikael.
– Tänka på när det egentligen är som en by eller ort ”stänger”.
– Förr sade man att kyrkan stod mitt i byn men det gör den ju inte längre och annars brukar man tala om att när affären lägger ned så är det illa.
– Men jag har kommit på att det är när pizzerian försvinner som en by är illa ute…
I så fall ligger Karlskoga bra till.
Det är bara några år sedan den näst intill värmländska kommunen korades till Sveriges pizzeria-tätaste.
Här borde det alltså vara ofarligt att vara Ica-handlare, enligt Mikael Norlings egen måttstock.
Dessutom har han 55 års verklighet att dunka i bordet som argument.

Dussinet fullt då

För så länge sedan är det pappa Stig och mamma Märta tog över Hagbergs livs i Degerfors, ett Degerfors som då på dryga 10.000 invånare hade dussinet livsmedelsbutiker och alla siffror pekade uppåt.
Det är det vi är här för att tala om.
Alla dessa små orter och bruksorter i Sverige där den heliga treenigheten i efterkrigstidens 1900-tal var bolaget, arbetarrörelsen och kooperationen men där verkligheten under ett halvsekel sedan dess stuvat om och stuvat kring det mesta.
Utom handlare som Mikael Norling.
Många Ica-handlares historia är historien om både denna och förra generationen i samma familj och på den vägen fortsätter Ica i vårt högmoderna genomkommersialiserade 2010-tal också.
– Jag jobbar ju en del av min tid med frågor centralt för Ica, säger Mikael Norling, och av 13 butiksöverlåtelser i region Öst förra året var fem mellan generationer i samma familj.
Det är inte bara familjen Bernadotte som håller på successionsordningen.
Det gör familjen Icander också.
Men när Mikaels föregående generation, pappa Stig och mamma Märta, startade sin handlarbana var det i ett annat Sverige.

Fler och fler – bättre och bättre

Vi blev fler och fler, alla fick det bättre och bättre, vi köpte bilar och sommarstugor, miljön var inte uppfunnen än, arbetslösheten historia, i det Karlskoga där vapenindustrin Bofors blomstrade dök 35.000 personer upp för att se motortävlingen Kanonloppet, när året innan nybildade Sten & Stanley skivdebuterade hette skivan förstås ”Guns of Bofors” och i grannkommunen, lilla Degerfors, kom fotbollslaget – där alla jobbade järnverket – tvåa i fotbollsallsvenskan och skulle man över huvud taget lyckas hitta något att bekymra sig över var det väl i så fall att inte nog mycket gick fort nog.
För Stig och Märtas livs gick det fort nog.
Ursprungliga Hagbergs livs blev Ica Kronhallen, Kronhallen blev Kronhallen i Karlskoga och Degerfors, Kronhallen i Karlskoga fick en avläggare i stadsdelen Sandviken och Kronhallen i Degerfors en i dess ”bydel” Strömtorp och idag – 55 år efter att den första falukorven och den första kaffeburken såldes – består Mikael Norlings butiksflora av Ica Maxi Karlskoga, Ica Supermarket Kronhallen i Sandviken och dito i Degerfors.
I ett annat Sverige.
I en annan konkurrens.
Med en annan kundkrets.
Och andra krav.
– Visst är det så, konstaterar Mikael Norling.

”Vi har inte varit bra nog”

Befolkningsstrukturen i Karlskoga och Degerfors och alla andra liknande orter är en viktig del i förändringen – från ett homogent samhälle där man trodde turistsäsongen börjat när man såg en bil man inte kände igen till en mångkulturell kommun där nya grupper står för en annan efterfrågan och andra krav på handeln.
– Så är det och på det området har vi inte varit nog bra, erkänner Mikael Norling.
– När det gäller att anpassa sortimentet till hur ett nytt kundunderlag ser ut så har vi, som någon sade, fått in ”chartersortimentet” i hyllorna men inte mer.
– Ändå tycker jag att vi både när det gäller sortiment och att få en personal som svarar mot en ny tid har gjort ordentliga ansträngningar – som vi måste fortsätta med.
– Vi kan aldrig slappna av, vi kan aldrig slå av på takten utan vi måste hela tiden fortsätta utvecklas, hela tiden hänga med och, inte minst, lära av alla unga människor omkring oss.
Samtidigt är det fascinerande att i en så föränderlig tid så står – på våra mindre orter – handeln och handlarna kvar med ena foten i historia och tradition och den andra nyfiket petande i framtiden.
– Den lokala förankringen är oerhört viktig och där är det en styrka att vara andra generationen, som många av oss Ica-handlare är, konstaterar Mikael Norling.
– Det är ju så…de flesta här vet ju vem jag är.
Och nästan alla de som vet vem Mikael är vet vem hans far var.
– Så är det förstås också.

Kyrkan borta – Ica kvar?

Karlskoga och Degerfors har krympt.
De dryga 40 000 invånare som fanns i Karlskoga har blivit 30.000, av 12.000 stolta degerforsare finns bara 10.000 kvar, att befolkningssiffrorna ändå slutat sjunka beror enbart på alla nyanlända, Karlskoga har rivit flest lägenheter i hela landet, de 12.000 jobben i försvarsindustrin är inte ens var sjätte kvar av och i Degerfors har de fler än 2.000 som jobbade i järnverket när Mikaels föräldrar blev handlare decimerats till att nu vara färre än 400 när de stämplar in till jobbet.
Samtidigt har de gamla bastionerna även i övrigt luckrats upp – samtidigt som kyrkan mitt i byn idag kan heta Ica Maxi.
– Vi märkte ju när vi började med pensionärsrabatt på tisdagar för ett par år sedan hur stormarknaden blev än mer av en samlingspunkt, berättar Mikael.
– Det tog tid att handla men det fick ta tid att handla, man stötte samman här och pratade bort en stund, man träffade gamla arbetskamrater, grannar man flyttat ifrån och…det här med butiken som en samlingspunkt ska inte underskattas.
– Det är jätteviktigt.
Så Mikael Norling byggde om nyss nybyggda Ica Maxi och lade till ett café, döpt efter mamma Märta, och lade det i anslutningen till speldiskarna, där man redan var riktigt stor.
På väggarna megabilder av spelare i de två elitlagen i regionen – hockeyns Bik Karlskoga och fotbollens Degerfors IF.
– Där måste vi vara med och stötta, konstaterar Mikael Norling vars far hade ett livslångt engagemang för Degerfors IF och som själv suttit med i styrelsen för SHL-nosande Bik Karlskoga.
– Det är viktigt och inte bara viktigt kommersiellt utan också för att det blir något för hela samhället att samlas omkring.
– Och efter en seger är det ganska lätt för till exempel Bik-spelarna att gå ut här på Ica Maxi och ta en fika, snacka lite med fansen och så.

Smått och stort och överallt

Sponsringen stannar förstås inte där.
Små och stora lag, små och stora insatser, stort och smått och högt och lågt.
– Det är ett långsiktigt engagemang och ett ansvarstagande, konstaterar Mikael Norling.
– Det går ju aldrig att räkna hem sådana insatser. Man kan aldrig peka på ett papper och säga att det och det lönade sig si och så.
Men det handlar om att sy ihop vanliga mänskliga principer med affärsverksamhet och se att den kommersiella väven bara förstärks av ett antal ideella korsstygn.
Det är det bandet och den bredden det hela bygger på, konstaterar Karlskogas Ica-handlare.
Mellan då och nu och mellan litet och stort.
– Sedan är det ju så med många Ica-handlare att de svävar inte uppe bland molnen utan är killar och tjejer med fötterna på jorden. Och förankring, sammanfattar han och tittar på 2016 års sista nummer av Butikstrender som jag har med i ryggsäcken.
– Där är ju Henric, säger Mikael Norling och pekar på omslaget.
Ja, säger jag. Han har öppnat Ica Maxi i Flemingsberg, Stockholm, nu.
– Jag vet, säger Mikael. Men han jobbade i Björneborg förut.
Björneborg.
Ett par mil från Karlskoga. En by ännu mindre än Degerfors.
Det var väl typ något sådant han menade, han Norling.

Butikstrender

Din säkrast källa till fakta om branschen, registrera dig här för dagligt nyhetsbrev – som en minitidning varje dag.