E-handeln med mat fortsätter att växa samtidigt som mycket av plockarbetet fortfarande sker för hand. Erfarenheter från Frankrike visar hur ny teknik kan byggas in i befintliga lokaler utan att första steget behöver vara ett stort nytt centrallager.
När ny lagerteknik diskuteras hamnar fokus ofta på stora anläggningar, omfattande investeringar och långa byggprojekt. Men mellan traditionellt butiksplock och högautomatiserade distributionscentraler finns ett växande mellanläge.
Under årets första åtta månader har dagligvaruförsäljningen på nätet ökat med omkring tio procent, enligt Svensk Dagligvaruhandels Dagligvaruindex. Samtidigt står den digitala försäljningen fortfarande för knappt fem procent av den totala marknaden.
Det skapar en särskild utmaning. Efterfrågan ökar tillräckligt snabbt för att pressa kapaciteten, men från nivåer som inte alltid motiverar de största teknikinvesteringarna.
Ett exempel finns i franska Reims, där Carrefour använder omkring 600 kvadratmeter i en befintlig byggnad för sin orderhantering.
Anläggningen har 26 robotar och två plockstationer som uppges klara upp till 600 orderrader i timmen med två medarbetare. Systemet lagrar 8 100 backar, medan verksamheten totalt omfattar över 63 000 artiklar.
Allt har däremot inte automatiserats. Kylda produkter plockas fortfarande för hand och sammanförs därefter med resten av kundens beställning.
Upplägget visar hur delar av processen kan effektiviseras utan att hela verksamheten byggs om samtidigt. Tekniken används där behovet är störst, medan fungerande moment lämnas kvar.
I Le Plessis-Pâté ser förutsättningarna annorlunda ut. Här samlas upphämtning och hemleveranser för en större region.
Verksamheten omfattar över 13 000 artiklar och uppges kunna hantera upp till 4 000 beställningar per dag, med två timmar från köp till leverans. Genom att använda byggnadens höjd har lagringstätheten fyrdubblats.
Torra produkter hanteras med 148 robotar och kylda med ytterligare 78. Temperaturzonerna hålls åtskilda, medan frysta produkter har egna förutsättningar.
De två franska exemplen illustrerar därmed olika vägar. I Reims handlar det om att öka kapaciteten på begränsad yta. Söder om Paris är tekniken dimensionerad för betydligt större regional hantering.
För svenska aktörer är frågan inte nödvändigtvis hur avancerad tekniken kan bli, utan var den faktiskt skapar ekonomisk nytta.
Dyra ytor, personalkostnader och varierande efterfrågan gör att varje investering måste ställas mot den kapacitet som verkligen behövs.
– Det som avgör utfallet är sällan hur avancerad tekniken är, utan om lösningen motsvarar det problem som faktiskt ska lösas, säger Andreas Stöckl, försäljningschef för Exotec i Europa.
Det gör också lönsamhetsfrågan central. Hur många beställningar krävs för att investeringen ska löna sig? Vilka delar av sortimentet ger störst effekt att effektivisera? Och när är det fortfarande mer ekonomiskt att låta människor sköta arbetet?
För dagligvaruhandeln kan nästa utvecklingssteg därför handla mindre om att automatisera allt och mer om att identifiera de delar där tekniken ger störst effekt.
