Regeringen går vidare med en ny kontantlag. Men i den version som nu skickas till Lagrådet har flera centrala delar försvunnit. Offentliga aktörer slipper krav på kontantmottagning, bankernas ansvar är otydligt och inga sanktioner införs. För handeln innebär det att butikerna fortfarande förväntas ta emot kontanter samtidigt som förutsättningarna för att göra det inte säkras.
Att Sverige äntligen får en kontantlag är positivt. Men Kontantupproret och flera remissinstanser beskriver förslaget som alltför svagt. Det saknar de verktyg som krävs för att kontanterna ska fungera i praktiken.
Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret, uttrycker det rakt.
“Kontanterna måste fungera i hela landet. Som förslaget ser ut riskerar lagen att bli tandlös.”
Kärnfrågan är att butiker åläggs kontantplikt, medan offentliga verksamheter inte omfattas. Det gör handeln till en central samhällsfunktion för kontanter men utan att infrastrukturen runt omkring garanteras.
För en butik är kontanthantering inte en teoretisk fråga. Det handlar om vardagliga rutiner som växelkassor, säkerhet, transporter och personalens trygghet. Många handlare vittnar redan i dag om problem med att få tag på kontanter när bankkontoren avvecklat tjänster och automater försvunnit.
När lagen inte innehåller några sanktioner kan en butik som säger nej till kontanter fortsätta göra det utan konsekvenser. Samtidigt står andra butiker redo att ta emot kontanter men får svårt att göra det när bankernas ansvar inte regleras tydligare.
Eriksson beskriver situationen som ett riskspel.
“Det är ett vågspel att säga att kontanterna ska finnas kvar utan att tydligt reglera hur systemet ska fungera.”
Det stora bekymret för handeln är inte själva kontantplikten. Det är otydligheten kring hur systemet runt omkring ska fungera. Om en butik förväntas erbjuda kontant betalning krävs också tillgång till växelkassa, trygg transport och stöd från bankerna vid insättningar. Här lämnas flera frågor obesvarade. Att offentliga aktörer helt undantas ökar dessutom trycket på butikerna. Det gör att ansvaret för att hålla kontantsystemet levande hamnar på den privata handeln snarare än på samhället i stort.
Regeringens ambition är att kontanterna ska fortsätta fungera i Sverige, men i praktiken återstår en stor del av arbetet. För handeln handlar det nu om att navigera i ett system där man är skyldig att ta emot kontanter, men där stödet från andra aktörer inte är garanterat. Branschen efterfrågar därför en tydligare lagstiftning som säkrar infrastrukturen runt kontanthanteringen och fördelar ansvaret bredare än i dag.
