För den som inte lever i ostvärlden är Västerbottensost en hårdost med karaktär – tillverkad på norrländsk komjölk vid ett litet mejeri i Burträsk, Västerbotten, och lagrad i minst 14 månader för att nå sin fulla smakpotential. ”God, vällagrad, trevliga saltkristaller” och ”En ost för fredagsbrickan” är några av de entusiastiska kommentarer som bedömarna gav under Ostfestivalen, där drygt tusen ostälskare provade sina favoriter.
Thomas Rudin, ostmästare i Burträsk, summerar det hela:
”För oss som arbetar varje dag med att tillverka Västerbottensost är en sådan här utmärkelse ett fint bevis på att vår unika smak och kvalitet uppskattas av våra konsumenter.”
Sedan den legendariska mejerskan Ulrika Eleonora Lindström skapade det hemliga receptet 1872, har denna ost utvecklats till en symbol för svensk mathistoria. Sedan 1990 är Västerbottensost dessutom Kunglig Hovleverantör – en titel som speglar dess osvikliga kvalitet och status vid bland annat Nobelmiddagar och kungliga evenemang.
Även om vi kanske ibland skämtar om att det enda som kan rädda en stressad vardag är en extra skiva Västerbottensost på mackan, så är det uppenbart att denna ost fortsätter att stå pall i en tid av förändrade konsumentbeteenden och ökad fokus på hållbarhet och lokalproducerade varor. Det är svårt att tänka sig ett svenskt kök utan denna ost, oavsett om den rivas över paj, läggs på en macka eller avnjuts på en ostbricka.
Med både ökad efterfrågan och ständigt förbättrad produktionskvalitet fortsätter Västerbottensost att vara en stolthet för svensk livsmedelsproduktion – en ost som verkligen har stått sig genom århundraden.
