Sverige importerar omkring 90 procent av den odlade fisk som konsumeras i landet. Samtidigt växer intresset för att stärka den svenska livsmedelsproduktionen. Nu vill aktörer inom vattenbruket se en mer nyanserad diskussion om hur svenskodlad fisk bedöms.
Den svenska produktionen av odlad fisk uppgår till omkring 10 000 ton per år, medan Norge producerar cirka 1,5 miljoner ton.
I en gemensam debattartikel lyfter Matfiskodlarna, Nordic Trout Sweden och Aquaculture Stewardship Council, ASC, frågan om hur svensk matfisk ska bedömas i förhållande till importerade alternativ och andra proteinkällor.
”Svensk matfisk ska granskas hårt. Men den ska också jämföras rättvist med den importerade fisk och de andra proteinkällor som den faktiskt ersätter.”
Bakgrunden är bland annat den pågående diskussionen om svenskodlad regnbåge och vilka krav som bör ställas på vattenbrukets miljöpåverkan.
Debattörerna pekar på att både FAO, EU och den svenska regeringen ser vattenbruk som en viktig del av framtidens livsmedelsförsörjning.
Den 1 juli trädde ett nytt regelverk för vattenbruk i kraft. Syftet är att ge bättre förutsättningar för näringen, samtidigt som miljökraven ligger fast.
Även regeringens maritima strategi lyfter hållbar svensk sjömatsproduktion som viktig för konkurrenskraft och beredskap.
Branschen konstaterar samtidigt att vattenbruket har flera frågor att hantera, bland annat foder, sjukdomar, rymningar och fiskvälfärd.
”Det betyder inte att vattenbruk saknar utmaningar. Frågor om foder, rymningar, sjukdomar, miljöpåverkan och fiskvälfärd är avgörande för branschens framtid.”
När det gäller fodret framhåller debattörerna att moderna alternativ består av en blandning av marina och vegetabiliska råvaror, biprodukter samt nya ingredienser som algolja och encellsprotein.
De menar att fokus därför bör ligga på var råvarorna kommer ifrån, hur de används och vilka krav som ställs på spårbarhet.
Landbaserade slutna system, så kallade RAS-system, lyfts ofta fram som ett alternativ till traditionell fiskodling. De kan minska risken för rymningar och vissa utsläpp, men kräver samtidigt mer energi.
Enligt debattörerna talar det för att framtidens vattenbruk kommer att bestå av flera olika produktionsformer.
”De bör jämföras utifrån faktiska och jämförbara resultat, inte utifrån antaganden.”
För dagligvaruhandeln handlar frågan också om hur konsumenten ska kunna förstå var fisken kommer ifrån och hur den har producerats.
ASC-certifiering omfattar bland annat krav på miljöpåverkan, fiskhälsa, foderråvaror, klimat, sociala villkor och spårbarhet. Kontrollerna genomförs av oberoende certifieringsorgan.
Debattörerna betonar samtidigt att certifieringar och konsumentguider har olika roller. En guide kan göra en bred bedömning av en art eller produktionsform, medan en certifiering granskar en specifik verksamhet mot fastställda kriterier.
Bakom debattartikeln finns också en ambition att stärka den svenska produktionen och göra den mer synlig på marknaden.
Kortare transporter, fler arbetstillfällen och bättre livsmedelsberedskap lyfts som möjliga fördelar. Samtidigt framhålls att utvecklingen måste ske med höga krav på miljö och transparens.
”Det ansvarsfulla valet är inte att flytta produktionen utomlands. Det är att utveckla svensk matfiskproduktion under tydliga krav, redovisa
resultaten öppet och förbättra det som ännu inte är tillräckligt bra.”
Debattartikeln är undertecknad av Matfiskodlarna, Nordic Trout Sweden och ASC.
