När regeringen nu bygger upp nya beredskapslager av spannmål riktas blickarna mot norra Sverige. Men räcker det att lagra spannmål? I en gemensam debattartikel på Dagens Industris debattsida menar Norrmejerier och Arla att livsmedelsberedskapen måste ses i ett bredare perspektiv.
”Livsmedelstillgång i norr en nationell beredskapsfråga”.
Sverige har påbörjat uppbyggnaden av nya beredskapslager av spannmål och 575 miljoner kronor avsätts i budgetpropositionen för 2026. Det beskrivs som ett viktigt steg. Samtidigt varnar debattörerna för att beredskapen riskerar att bli ofullständig om fokus stannar där.
”Men om beredskapspolitiken i norr begränsas till spannmålslager som fylls från åkrar i södra Sverige riskerar den att bli ofullständig.”
I texten lyfts mejerinäringen fram som en avgörande del av infrastrukturen i norra Sverige. Det handlar inte bara om produktion på gårdsnivå, utan om hela kedjan från hämtning till förädling och distribution.
”För verklig beredskap krävs robust livsmedelsproduktion i hela landet. I norra Sverige är mejeriföretagen en avgörande del av denna struktur.”
Både Arla och Norrmejerier är bondeägda kooperativ. Den modellen beskrivs som en förutsättning för att hålla ihop infrastrukturen över stora geografiska avstånd.
”Den sammanhållna kedjan från gård till butik finns därför att bönderna gemensamt bär ansvaret för infrastrukturen.”
Samtidigt understryks att det är kostsamt att upprätthålla hämtning, förädling och distribution i glesbygd.
”Att upprätthålla hämtning och förädling, men också distribution, över stora avstånd är kostsamt och inte långsiktigt hållbart utan politisk medverkan. Det är inte ett regionalt särintresse, utan en nationell beredskapsfråga.”
Debattartikeln sätter också Sveriges situation i ett nordiskt sammanhang. I Finland produceras över 70 procent av mjölken i landets norra delar och i Norge omkring 30 procent. I Sverige är motsvarande andel knappt 10 procent.
”Skillnaden beror inte på klimat, utan på politiska och ekonomiska förutsättningar.”
Det är med andra ord inte naturgivna hinder som avgör utan villkor och prioriteringar. När staten nu återuppbygger spannmålslager i norr ställer debattörerna en direkt fråga.
”Hur avser regeringen att säkra den infrastruktur som gör att mjölk kan hämtas, förädlas och nå människor i norra Sverige i vardag, kris och ytterst krig?”
Även om debattartikeln riktar sig till regeringen berör den i praktiken hela värdekedjan, inklusive dagligvaruhandeln. När importerade mejeriprodukter väljs framför svenska får det direkta konsekvenser för volymerna som tas emot och förädlas i Sverige.
”När man väljer importerade mejeriprodukter istället för svenska trängs stora mängder svensk mjölkråvara undan. Det är ett konkret avbräck för svenska mjölkbönder och för möjligheten att upprätthålla produktion i hela landet.”
I ett läge där livsmedelsberedskap åter blivit en central politisk fråga hamnar därmed även inköpsbeslut och sortimentsval i ett nytt ljus. För handeln handlar det inte enbart om pris och kampanj utan om hur robust livsmedelskedjan ska vara på längre sikt.
Debattartikeln är undertecknad av Gerhard Bley, vd Norrmejerier, Göran Olofsson, ordförande Norrmejerier, Cecilia Kocken, vd Arla Sverige, samt Inger-Lise Sjöström, vice ordförande Arla.
