Stillahavsostronet breder ut sig längs västkusten, men rätt förvaltning kan förvandla problemet till en resurs. Nu föreslår forskare åtgärder anpassade efter spridningens geografiska nivå.
Ostronens dubbla roll: hot och möjlighet
Det invasiva stillahavsostronet fortsätter att sprida sig längs den svenska västkusten, från Strömstad i norr till Malmö i söder. Arten väcker oro bland forskare och kustkommuner, men kan samtidigt bidra till vattenkvalitet, biologisk mångfald och kommersiellt värde.
“Stillahavsostronet är inte bara av ondo. Det har ett stort kommersiellt värde och med rätt förvaltning skulle skörd av vilda bestånd kunna bli ett viktigt tillskott för den blå näringen,” säger Åsa Strand, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet och projektledare.
Ostronen skapar strukturer som skyddar strandlinjen, förbättrar vattenkvaliteten genom filtrering och är en näringsrik födokälla. Samtidigt medför de risker, främst för rekreation och ekosystemens balans, där exempelvis skärskador på badstränder blivit ett växande problem.
Åtta rekommendationer för hållbar förvaltning
I ett forskningssamarbete mellan IVL, Göteborgs universitet, KTH och universitetet i Agder har en modell tagits fram för zonindelad förvaltning beroende på var i invasionsprocessen ostronen befinner sig. För varje geografisk zon föreslås olika insatser, från utrotning till kommersiell skörd.
“Stillahavsostron är mycket tåliga mot varierande förhållanden och anpassar sig snabbt till lägre salthalter. En framtida spridning in i Östersjön kan därför inte uteslutas,” säger Pierre de Wit, forskare vid Göteborgs universitet.
Exempel på föreslagna åtgärder
• Rensning av badstränder för att minska påverkan på rekreation
• Utrotning i södra Sverige för att förhindra spridning in i Östersjön
• Kommersiell skörd i områden med hög täthet för att kombinera miljönytta och affärsintresse
Samarbete avgörande för framtida förvaltning
För att uppnå en effektiv och långsiktigt hållbar hantering av ostronens utbredning krävs både lokala insatser och gränsöverskridande samverkan. Forskarna betonar vikten av koordinering mellan Sverige, Norge och Danmark för att kunna möta de ekologiska och samhälleliga utmaningar som följer i ostronens spår.
