Vi vet redan att många svenska livsmedelsproducenter går på knäna. SCB:s siffror visar att branschen gick med förlust både 2022 och 2023. Låga marginaler kombinerat med dyra insatsvaror och hård konkurrens från importerade produkter har gjort det svårt att vara lönsam.
– Att stora delar av livsmedelsindustrin går med förlust är ett hot mot Sveriges livsmedelsberedskap. Därför måste det bli billigare och enklare att producera livsmedel i Sverige. Då kan företagen bli lönsamma och växa i fredstid så att de kan vara robusta och flexibla i kristid. Här är ökad export, förenklade regelverk och en främjande myndighetskultur helt avgörande. Samtidigt måste staten ta ansvar för att säkra tillgången till energi, vatten och drivmedel och bygga upp nationella lager av kritiska insatsvaror så att vi kan fortsätta producera livsmedel även i krig, säger Björn Hellman, vd för Livsmedelsföretagen.
Och här sitter vi i dagligvaruhandeln och tror att vi kan räkna med stabila leveranser i all evighet. Men vad händer om producenterna inte längre har råd att driva sina verksamheter? Ingen tillgång, ingen efterfrågan. Ingen produkt, ingen marginal.
Staten måste ta sitt ansvar
En avgörande fråga är vem som egentligen ansvarar för Sveriges livsmedelsberedskap. Livsmedelsföretagen menar att deras medlemsföretag redan gör sitt, men att staten nu måste kliva fram och ta ansvar för de grundläggande förutsättningarna: energi, drivmedel, vatten och infrastruktur.
– Tillsammans med övriga led i livsmedelskedjan ansvarar våra medlemmar för att producera och distribuera livsmedel. Staten, kommunerna och myndigheterna står för beredskapen, säger Patrik Strömer beredskapsexpert på Livsmedelsföretagen.
Att rusta upp livsmedelsberedskapen kräver både strategiska beslut och ekonomiska satsningar. Livsmedelsföretagen pekar på att Sverige just nu bygger upp sitt militära försvar – och menar att samma beslutsamhet borde appliceras på försörjningsförmågan.
10 åtgärder för att säkra mat på bordet – och i butiken
Rapporten listar tio åtgärder för att stärka livsmedelsförsörjningen. Flera av dessa borde ligga högt på dagligvaruhandelns agenda:
- Främjande myndigheter – Sluta motarbeta industrin och skapa bättre förutsättningar.
- Satsning på export – Svenska livsmedel har potential internationellt. Lönsamhet ger stabilitet.
- Strategiska lager – Spannmål, gödsel, drivmedel. Utan insatsvaror, ingen produktion.
- Affärsmässiga avtal – Staten och företagen måste ha en krisplan för livsmedelsförsörjning.
- Tydligt ansvar vid kriser – Vem gör vad när det verkligen gäller?
- Kompetensförsörjning och FOU – Branschen behöver fler experter och innovationer.
- Förenklad klassning av riksintresse – Jordbruk och produktion måste prioriteras.
- Prioriterad tillgång till energi och vatten – Utan dessa stannar fabrikerna.
- Bättre transportinfrastruktur – Livsmedel måste kunna nå butikerna snabbt.
- Stärkt handel inom EU och Norden – Bättre samarbeten ger stabilare försörjning.
Affärsmöjligheter och hot för dagligvaruhandeln
För handlarna betyder detta både risker och möjligheter. På den negativa sidan ser vi fortsatt höga inköpspriser, osäker leveransförmåga och störningar i kedjan. Men det finns även en chans att ligga steget före. De som bygger starka relationer med svenska producenter och diversifierar sitt utbud kommer att ha en fördel.
Dagligvaruhandeln kan också ta en aktiv roll i att driva på för åtgärderna i rapporten. Det gynnar inte bara producentledet – det säkrar butikernas framtida utbud och affärer. Så frågan är, vill vi sitta och vänta på nästa kris, eller vill vi vara en del av lösningen?
