Svamp, insekter och musslor kan bli alternativ till importerad soja och fiskmjöl i djurfoder. Ett svenskt forskningsprojekt visar lägre markanvändning och i flera fall minskad klimatpåverkan, samtidigt som resultaten öppnar för nya möjligheter inom livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln.
Svenska restströmmar från skogsindustrin, livsmedelsproduktionen och havet kan användas för att framställa nya proteinråvaror till djurfoder. Det visar resultaten från projektet Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk, där fler än 25 aktörer har deltagit i utveckling och tester genom hela värdekedjan.
Bakom initiativet står Axfoundation och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tillsammans med producenter, forskare och företag. I försöken har svampprotein, insektsmjöl och musselmjöl använts i foder utan soja och fiskmjöl.
– Vår mat ska helst inte äta vår mat, men i dag går det åt stora mängder fisk och odlingsmark för att producera djurfoder. Samtidigt tas värdefulla restströmmar från skogen, havet och livsmedelsindustrin inte tillvara fullt ut. Nu har partners från hela värdekedjan visat att det går att omvandla dessa resurser till foder med lägre miljöpåverkan, och få fram kött, fisk och ägg av hög kvalitet. För att lösningarna ska få större genomslag behöver näringsliv och beslutsfattare nu skapa bättre förutsättningar, säger Madeleine Linins Mörner, programområdeschef Framtidens mat på Axfoundation.
Projektets livscykelanalyser visar att de alternativa fodren kan minska markanvändningen med mellan 7 och 40 procent jämfört med referensfoder. För fisk, kyckling och värphöns var klimatpåverkan 22–36 procent lägre per kilo foder, medan grisfodret hade en procent högre klimatpåverkan.
Även påverkan på övergödningen minskade för tre av fyra undersökta djurslag. Resultaten visar därmed på miljöfördelar, men också att effekterna varierar mellan olika fodersammansättningar.
I utfodringsförsöken växte fisk och gris i nivå med jämförelsedjuren, medan värphönsen bibehöll sin äggproduktion. Kycklingarna hade däremot en långsammare tillväxt, vilket enligt projektet kan ha påverkats av begränsningar i pilotproduktionen.
Smaktester visade samtidigt att kött, fisk och ägg höll jämförbar kvalitet med konventionellt producerade alternativ.
Enligt projektets beräkningar skulle en enda industriell restström teoretiskt kunna ge omkring 360 000 ton svampprotein per år. Det överstiger Sveriges årliga sojaimport till djurfoder räknat i vikt.
För att ersätta soja och fiskmjöl i de undersökta produktionskategorierna uppskattas behovet till 162 000 ton svampprotein, 41 000 ton insektsmjöl och 7 000 ton musselmjöl årligen.
Forskningen visar också att grisars förmåga att tillgodogöra sig protein från svamp ligger på ungefär samma nivå som för soja- och rapsmjöl. Även försöken med kyckling gav lovande resultat.
– De nya proteinerna har goda förutsättningar att bidra till att ersätta soja och fiskmjöl. Våra resultat visar att svampprotein kan ha olika näringsvärde beroende på hur det framställs. Därför behöver råvarorna utvecklas och kvalitetssäkras för att bli storskaliga alternativ till dagens importerade råvaror, säger Emma Ivarsson, universitetslektor vid SLU.
För att de nya foderråvarorna ska kunna användas i större skala krävs investeringar i produktionsanläggningar, konkurrenskraftiga priser och långsiktiga avtal mellan producenter och köpare.
Dagligvaruhandeln pekas ut som en viktig aktör eftersom efterfrågan på livsmedel producerade med alternativa foder kan bidra till att skapa ekonomiska förutsättningar för utvecklingen.
– Foder står för en betydande del av miljöpåverkan från många animalieprodukter, vilket gör det till en självklar del av vårt hållbarhetsarbete. Efterfrågan på mer hållbart foder kommer inte nödvändigtvis att drivas av konsumenterna, utan kräver att resten av värdekedjan tar ett gemensamt ansvar. Genom att vi efterfrågar mer hållbart foder får producenterna bättre förutsättningar för att investera, säger Helena Allard, hållbarhetsinnovatör på Axfood, en av projektets partners.
Trots de positiva försöksresultaten återstår flera hinder innan alternativa foderråvaror kan få större genomslag. Nuvarande regelverk begränsar bland annat vilka restströmmar som får användas vid insektsuppfödning.
Projektets slutrapport föreslår därför ett nationellt program för hållbart foder där näringsliv, forskning och myndigheter samverkar. Bland förslagen finns stöd till nya produktionsanläggningar, tydligare myndighetsvägledning och regler som möjliggör användning av fler restströmmar när säkerheten kan säkerställas.
Samtidigt lyfts behovet av bättre information om vilket foder som används i livsmedelsproduktionen. För handeln kan ökad spårbarhet på sikt skapa möjligheter att tydligare kommunicera produkternas miljöpåverkan till konsumenterna.
Resultaten visar att svenska restresurser har potential att minska beroendet av importerade foderråvaror. Hur snabbt utvecklingen kan omsättas i kommersiell produktion avgörs däremot av investeringar, regelverk och efterfrågan genom hela livsmedelskedjan.
