Svenska hushåll lägger fortfarande stora mängder fel saker i plastinsamlingen. Konsekvensen blir en merkostnad på omkring 400 miljoner kronor per år för producenterna. Samtidigt visar nya mätningar att Sverige ligger efter både Norge och Finland när det gäller kvaliteten på det insamlade materialet.
I plastkärlen hamnar inte bara förpackningar utan även sådant som videoband, leksaker, batterier, papper och matrester. När dessa föremål följer med genom insamlings- och sorteringskedjan uppstår kostnader som i slutändan belastar producenterna genom producentansvaret.
Enligt mätningar består mer än en tredjedel av innehållet i de svenska plastinsamlingarna av sådant som inte borde finnas där.
– Mer än en tredjedel av det vi får in är inte plastförpackningar. Det är stora mängder videoband och leksaker som sorterats fel, men även batterier, papper, matrester och annat avfall, säger Mattias Philipsson, vd på Svensk Plaståtervinning.
Jämförelser med Norge och Finland visar att deras insamlade volymer innehåller betydligt större andel rätt sorterade plastförpackningar. I genomsnitt är andelen plastförpackningar 16 procent högre än i det svenska materialet.
Utvecklingen går dessutom åt fel håll. Sedan 2024 har andelen rätt sorterade plastförpackningar i Sverige minskat med fem procentenheter.
Det innebär att stora mängder avfall samlas in, transporteras och behandlas utan att kunna bli nya råvaror. I många fall återstår endast förbränning.
Samtidigt som Sverige bygger ut den fastighetsnära insamlingen saknas nationella kvalitetskrav på det material som samlas in. I flera europeiska länder finns ekonomiska incitament som uppmuntrar kommuner att hålla en hög kvalitet på det som lämnas vidare till återvinning.
I Norge och Finland kan kommuner förlora ersättning om andelen felsorterat avfall blir för hög. Något motsvarande system finns inte i Sverige.
– Ett cirkulärt system är aldrig starkare än sin svagaste länk. Sverige bör minst nå samma nivå som våra europeiska grannländer, säger Mattias Philipsson.
Regeringen arbetar just nu med att införa EU:s nya förpackningsförordning i svensk lagstiftning. Frågan om kvalitetskrav på plastinsamlingen väntas därför få ökad uppmärksamhet under de kommande åren.
Kommunerna ansvarar för insamlingen och har därmed stora möjligheter att påverka resultatet genom information, uppföljning och lokala rutiner.
En högre träffsäkerhet skulle innebära att mer av den insamlade plasten faktiskt kan användas som råvara i nya produkter, samtidigt som onödiga kostnader minskar.
För dagligvaruhandeln och andra företag som säljer förpackade varor handlar frågan om betydligt mer än återvinning. Producenterna finansierar systemet genom producentansvaret, vilket innebär att brister i kedjan påverkar näringslivets kostnader.
När stora mängder felaktigt avfall hanteras som plast ökar utgifterna utan att återvinningen förbättras. Det påverkar både effektiviteten och möjligheten att nå uppsatta hållbarhetsmål.
I takt med att kraven på cirkularitet och resurseffektivitet skärps väntas fokus på kvalitet i insamlingen bli allt viktigare. För företag inom handeln handlar det ytterst om hur väl investeringarna i återvinning omsätts i faktisk miljönytta och resurseffektivitet. Mätningarna visar att Sverige har potential att närma sig nivåerna i våra grannländer. Om färre felaktiga produkter hamnar i plastinsamlingen kan både återvinningsgraden och resursutnyttjandet förbättras samtidigt som kostnaderna minskar.
För producenter, kommuner och konsumenter finns därmed ett gemensamt intresse av att höja kvaliteten i sorteringen och få ut större värde av de investeringar som redan görs i det svenska återvinningssystemet.
